LCHF - periodisk fasta och utmattningssyndrom

Jag läste nånstans att man skulle vara försiktig med periodisk fasta om man drabbats av utmattningssyndrom. Jag äter ju mestadels LCHF sen ungefär ett år tillbaka och det finns två skäl till det. Det ena är ju att jag vill vara smal. Jag vill tappa de där kilona som smugit sig på nu när jag slutat hårdträna och dessutom äter antidepressiva  mediciner som påverkar vikten negativt. Det andra är att jag har IBS.
 
IBS-problemen försvann direkt när jag började på LCHF. Helt fantastiskt eftersom jag haft problem med det sen jag var barn. Det här gör att jag kommer fortsätta med lågkolhydratkost framöver.
 
Vad gäller vikten har jag tappat ett par kilo, men inte alla. Därför tänkte jag ta i med hårdhanskarna och köra LCHF 16:8. Det innebär att man fastar sexton timmar och äter under de återstående åtta timmarna varje dygn. Men där gick jag på en nit. Blev så himla dålig. Det var som om jag kastades långt bak i tiden med panikångest, matthet och hela skiten, så det funkade inte för mig. Då läste jag som jag skrev ovan att man skulle passa sig för fasta om man var i ett utmattningssyndrom efersom det stressar kroppen och reserverna för en sån som mig är mycket knappa. Och det stämmer på mig vill jag lova. Inget mer fasta för mig. Nu måste jag börja vara mer snäll mot mig själv. Sluta fokusera på maten hela tiden. Jag måste väl för sjutton kunna tillåta mig själv att ha en valk eller två. Jag är ju snart 40 år och tvåbarnsmamma. Varför lyckas jag inte? Hur sjutton gör man?

När ska Fröken Duktig lyckas sluta var så jäkla duktig???

Det finns ju några grundläggande saker man måste sköta för att ha en chans att bli frisk från utmattningssyndrom och det är kost, motion, sömn och återhämtning i olika former. Det här lyckas man ju olika bra med olika dagar. Ibland försöker jag att lyckas så bra med de här sakerna att det i sig blir ett krav att uppfylla. Det ligger nog i min personlighet att känna krav att prestera på alla möjliga och omöjliga områden. Det här är något jag har blivit medveten om och försöker jobba med, men jag faller ofta tillbaka i gamla mönster. Arbetsterapeuten på Kommunhälsan sa för inte så länge sen:
 
-Men du gör ju allting rätt. Du promenerar, gör avslappningsövningar och mindfulness. Du äter bra och regelbundet och du sover. (I och för sig på mediciner, men ändå.) Du kanske försöker lite för mycket. Du kanske bara måste släppa lite på kontrollen och bara vara. Låt tiden passera och låt det bli som det blir. Att känna kravet att bli frisk så fort som möjligt är inte så framgångsrikt.
 
Hon har säkert rätt, men det är ju inte lätt för mig. Jag har kanske lite drag åt "några bokstäver" ibland för jag snöar in på saker så jäkla mycket. Det kanske puttade mig in i den här sjukdomen. Ofta fastnar jag i en sak i taget. Problemet är att jag sällan släpper det förra när något nytt kommer in i mitt liv. Det gör att kraven bara ökar och ökar.
 
Som barn hade jag ett okomplicerat förhållande till mat. Jag åt för att jag var hungrig och för att det var gott. Jag var inte direkt smal, men inte heller tjock. Men ju äldre jag blev desto rundare blev jag. Trots träning...
 
När jag var ung tränade jag fotboll, dansade och red. Bara för att det var kul. Som vuxen började jag träna för gå ner i vikt och sedan för att hålla mig smal. Träingen blev ett krav för att kunna äta. Jag läste på allt om mat och träning. Nu tränade jag så hårt att jag kunde äta ganska mycket gott. Då kom kravet att om jag skulle äta måste jag träna motsvarande. Inget fusk accepterades.
 
Sen kom barnen. Jag snöade in på graviditeter och senare barnuppfostran och annat som hör barn till. Läste allt och fortsatte samtidigt med mitt mat- och träningsfokus.
 
På jobbet ville jag prestera. Jag hade ett väldigt viktigt jobb. Ville utvecklas och tog på mig extra ansvar. Fortsatte samtidigt med mitt barn-, mat och träningsfokus.
 
Sen blev barnen äldre och började med idrott. Jag ville vara en bra förälder så jag tog på mig uppgifter i föreningarna. Tror ni jag släppte något av mina tidigare fokus? Nej! Istället utökade jag träningsfokuset till att börja springa lopp och träna efter träningsprogram och springa på tid. Avvek inte från detta en tum. Sen fanns ju alla andra fokus som man har i vardagen. Bra mat till barnen, läxläsning, städat och fint hus. Fin tomt med rabatter. Allt går ju att läsa på om och bli bättre på. Sen gick det ju som det gick. Krasch in i väggen för två år sedan. Utmattningssyndrom och depression. Ångest pch panikångest så in åt h-vete...
 
Idag klappar klappar jag mig själv på axeln för att jag lyckats släppa mitt träningsfokus. (Gjorde sig slälvt när jag blev utmattad och inte kunde träna i och för sig.) Kör bara promenader nu. Och bara när jag orkar. Jag har också slutat läsa på om barnuppfostran och annat som rör barnen. Litar på min egen intuition istället. Ett ok mindre att bära. Jobbet har jag ju släppt helt eftersom jag helt enkelt inte klarar att var där. Arbetsträning på en helt annan arbetsplats nu.
 
Huset och tomten jobbar jag på att ha en mer avslappnad attityd till. Matfokuset har jag inte klarat att släppa. Jag tänker alltid på vad jag äter och inte äter. Det känns helt omöjligt att släppa detta. Ätstörning???
 
Det nya fokuset nu är ju som sagt att bli frisk. Så nu måste jag hitta en väg där det inte känns som ytterligare ett krav i min vardag. Jag tänker att jag faktiskt inte behöver vara så himla duktig på det också. Jag har redan varit tillräckligt duktig i mitt liv. På allt möjligt. Skola, jobb, barn, föreningar, kost och träning... You name it! Så jag vet att jag inte borde ställa krav på mig själv eftersom det hämmar mitt tillfrisknande, men jag klarar det inte. Inte ännu. Jag får jobba vidare på det.
 
 
 

Kurs i basal kroppskännedom - BK

Ja men nu har jag ju gått på BK två gånger och börjar förstå lite vad det egentligen är. Just den här kursen är kombinerad med mindfulness, vilket passar mig bra. Jag gillar det. BK går i korta drag ut på att lära sig att förstå hur just min kropp beter sig i olika rörelser. Hur den mår och hur jag kan underlätta för den så att den mår så bra som möjligt. Mindfulness handlar ju som man hör på namnet mer om det mentala. Att vara medvetet närvarande.
 
Frågan är ju nu, kan det här med BK hjälpa mig att bli friskare? Mer avslappnad? Gladare? Mindre trött? Mer foluserad? Ja, det återstår ju att se, men jag är i alla fall beredd att ge det en ärlig chans. Att se det som en del i rehabiliteringen. Kanske kan jag hitta avspänningen och göra den till en naturlig del i mitt liv för att lindra klumpen i halsen, andnöden och hjärtklappningen. Kanske kan ångesten hitta ut istället för in. Kanske kan det hjälpa mig att ladda de batterier som behöver laddas för att bli frisk från utmattningssyndrom och depression.
 
Kursen är på åtta gånger och det har ju redan gått två, så vi får väl som sagt se om några förändringar kan komma till stånd innan semestrarna börjar och kursen avslutas. Jag hoppas på det i alla fall!
 

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0