Hockeycup med proppar i...

Bussresa tur och retur till en hockeycup med äldsta sonens lag. Totalt 90 mil ungefär. I en buss. Tillsammans med femton 13-åringar, ett gäng föräldrar och småsyskon. Som tur var skötte sig ungarna exemplariskt. Även yngsta sonen var "easy going" hela helgen. Det blev ju mycket ljud att hantera för mig förstås. Därför blev öronpropparna mina bästa vänner redan efter en stund på bussen. Sen åkte dom in under alla matcher och på några av restaurangerna, där ljudnivån var hög. Jag körde "toatricket" rätt ofta. Ni vet när man säger att man är pinknödig men i själva verket måste ta an paus från allt. Det funkade bra. Minipauser. Andas lugnt, slappna av.
 
Själva cupen var sjukt spännande. Stressnivån ökade ju ganska markant i min stackars kropp förstås. Och det mest hela tiden. Men hockey är ju så kul när ens egna barn spelar. Det roliga övervägde det jobbiga den här helgen. Grabbarna kom fyra. De var riktigt duktiga hela cupen.
 
Fick chansen att prata med några föräldrar som jag sällan träffar också. Det var trevligt och en lagom social utmaning för mig som är på väg tillbaka från utmattningssyndrom och depression. Ett stort problem har ju hela tiden varit att jag inte orkat prata med folk och egentligen inte ens velat träffa folk alls. Framsteg skulle jag kalla det.
 
Frukosten på hotellet var kanonbra! Det fanns allt man behövde för att klara LCHF-livet. Ägghalvor, äggröra, bacon, korvar och ostar. Oliver, keso och skinka... Allt för att min mage skulle må bra hela helgen också. Ingen IBS i sikte. Lyckades undvika vetemjölet hela helgen och det kändes finfint i magen.
Yvonne Kullenstjärna
2015-03-25 @ 20:45:26
URL: http://yvonnekullenstjarna.se

Fin blogg du har. En viktig kategori du skriver om. Resan tillbaka <3 Jag är förresten oxå lärare :)

Svar: Tack, det värmer att du gillar min blogg! Ja, jag saknade själv en blogg som tog upp hur livet kan vara efter att man drabbats av utmattningssyndrom och depression, i början av min sjukdomstid. Jag undrade hela tiden om allt verkligen var normalt? Är det lika för andra eller är jag helt vrickad och väck? Man kan behöva läsa om hur andra har det för att "normalisera" sitt eget tillstånd. Kram!
Fröken Duktig

Aaa
2015-03-25 @ 20:56:56
URL: http://timeoftiger.se

Önskar dig lycka till på din väg "tillbaka". Inte lätt med utmattning och depression.

Svar: Tack! Nä, det är inte lätt. Och det tar tid. Två steg framåt, ett tillbaka... Kram!
Fröken Duktig

Anonym
2015-03-25 @ 21:33:31
URL: http://www.attlagasigsjalv.blogg.se

Härligt! det förtjänade du <3

Svar: Tack, snälla du!
Fröken Duktig

Barbro
2015-03-26 @ 12:28:52

Hela ditt inlägg andades "framsteg" och Livsglädje. Ser själv fram emot att få känna på detta. Bra Jobbat!! kram

Svar: Hej!Ja, jag hoppas att du också får uppleva det snart. Nu har jag tyvärr backat lite igen, men tillfällena då jag känner positivitet blir fler ooch längre ju längre tiden går. Hoppas att det är samma för dig så att du känner att du är på rätt väg. Kram!
Fröken Duktig

Helena
2015-03-26 @ 21:35:24

Hejsan!
Har läst lite och känner igen mig mycket. Har "bara" utmattningssyndrom, det tog tvärstopp 5/12 förra året.
Är också lärare. Hade hoppats på att orka med 25% fr o m måndag, men har haft en skitvecka så det blir det inte. Styrkekram!

Svar: Hej!Utmattningssyndrom är inte "bara". Tråkigt att höra att ännu en lärare drabbats av detta. Vi har väl för höga ambitioner och vill göra vårt bästa för att hjälpa, med för få resurser och ibland fel kompetens. Jag hade ju också förhoppningar om börja jobba rätt snart efter att jag blivit sjuk. Så blev det ju inte. Men försök att tänka positivt för det kommer att bli bättre och bättre. Sakta men säkert. (Lätt att säga, svårt att leva upp till. Lyckas inte alltid med det själv...) För mig kändes det i alla fall skönt att liksom backa och acceptera att det kommer att ta tid. Sluta jaga "att börja jobba". Det får ta den tid det tar är ett av mina favoritordspråk just nu. Det gäller såväl sjukdomen som kassakön på ICA. Ta hand om dig! Kram
Fröken Duktig

Helena
2015-03-27 @ 14:06:09

Vad roligt att du svarade. Det jag menade med "bara" är att jag är så himla glad att jag sluppit att brottas med en depression också. Utmattningssyndrom är brutalt! Kroppen har fått motorstopp och det går inte att starta igång den igen. Är som att köra 10 km/h på autobahn.
Idag äntligen känner jag att även läkaren förstår mig. Han sa att jag behöver paus och att jag ska släppa jobbet helt. Först i sex veckor, men när jag förklarade att ska jag kunna släppa jobbet helt måste jag tas ifrån betygsansvaret vilket innebär början av juni. Längtar så efter att få åka till jobbet på måndag och lämna över allt ansvar så jag kan fokusera på mig själv helt och hållet.
Om du vill skriva till mig kan du mejla helenawestin@hotmail.com
Skulle gilla att ha någon som vet vad jag pratar om. Om du vill och orkar vill säga. Trevlig helg!

Svar: Jag vet, dom där jäkla betygen! Jag tog mig till jobbet för allra sista gången den dagen betygen skulle in i systemet. Sen var det stopp! Du gör helt rätt som frånsäger dig allt ansvar. Det är enda sättet att få vila i vårt jobb. Säg ifrån dig alla andra krav också, om du har några. Jag satt i en fotbollsektion, hade ansvar för sammandrag och café i en förening. Fick hjälp av en vän att säga ifrån mig allt. Gick inte på några möten. Ställde inte upp på några frivilliga jobb i föreningslivet alls. Det var det enda rätta. Jag mailar dig nån dag. Ha en skön helg!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0