Hur man tror det ska bli - och hur det blir

Ja, men ungefär så här är det att försöka att bli frisk från utmattningssyndrom och depression. Det går lätt och man tror att nu är det nog raksträcka ett tag framöver. Vips kommer ett oväntat stup och man lyckas hasa sig ner försiktigt, för att inte falla pladask. Man kravlar sig över några stenbumlingar och börjar på en uppförsbacke och precis när man är uppe och tror att det ska bli nerför kommer en livsfarlig hängbro. Man måste balansera noga för att inte falla över kanten. Det är svårt, men det går. Uppför igen. Väl uppe ser man att man måste ta sig neråt igen bara för att försöka ro över en sjö utan åror. Attans, det är motvind. Man drar sig sedan uppåt med hjälp av en repstump, som turligen hänger nerför nästa bergstopp som man ska forcera. Men nu då? Äntligen uppe! Och det sluttar till och med nerför. Härligt, livet känns lättare och man säger glatt till alla runt omkring att man mår bättre. Att man orkar mer och är gladare. För det gör man ju när terrängen är sonderad. Men så kommer det en brant utförlöpa igen. Nu är man nära att ge upp och det är väldigt jobbigt att tvingas erkänna för sig själv och framförallt för andra att man är tveksam till att orka upp igen. Men man tar sig samman och klättrar upp på repstegen som hänger där och dinglar på bergsmassivet. Det snöar som fan. Men längre upp klarnar det och solen bryter fram. När man vänder sig om och tittar bakåt, ser man att även om man varit i många svackor så står man ändå lite högre upp nu än man gjorde förut. Never give up!

Är du sjuk i utmattningssyndrom?

 
Bildresultat för utmattningssyndrom
 
 
Utmattningssyndrom kommer ofta smygande, även om den som råkar ut för det ofta upplever att mattan under fötterna dras bort plötsligt. Eller som man brukar säga: man går in i väggen. För mig var det så att jag plötsligt inte klarade någonting. Varken psykiskt eller fysiskt. Jag var utan förvarning helt dränerad på energi och tårarna ville aldrig sluta rinna. Ångesten låg som en sten över bröstet och panikångestattacker kom hela tiden.
 
Självklart hade jag fått varningssignaler. Men jag hade inte tagit dem på allvar. Inte förstått vad de innebar och vad de sammantaget skulle leda till. De tidiga varningssignalerna jag fick var förvirring och glömska. De förvärrades sedan allteftersom tills jag inte kunde hålla ordning på någnting alls längre. Hjärtklappning, yrsel, trötthet och irritation kom också ganska tidigt. Senare började jag känna ångest. Min sömn som länge varit dålig, blev ännu sämre. Jag fick känslan av att vara i en bubbla. Det som hände runtomkring kändes avlägset. Jag kunde titta på mina ben och tänka att det var konstigt att de var mina. De tillhörde liksom inte min kropp. Så plötsligt en dag började jag få synbortfall och kunde inte läsa för mina elever. Det liksom flimrade hela tiden. Huvudvärken, som varit med länge blev migränliknande. Jag började gråta för minsta lilla och mot slutet sov jag inte alls samtidigt som magen inte fungerade. Depressionen och utmattningen var ett faktum och jag slutade fungera.
 
Så här i efterhand förstår jag inte varför jag inte lade ihop alla problem och insåg att de skulle leda till utmattningssyndrom. Ännu konstigare var att jag inte blev varnad för att jag var på väg in i väggen med tanke på att jag sökt läkarhjälp för ett flertal av symptomen, som hjärtklappning, huvudvärk, synbortfall och gråtmildhet.
 
Håller du på att bli sjuk i utmattningssyndrom eller känner du någon som lever farligt nära gränsen? Då kanske du skulle känna stöd i att läsa om hur det var för mig att bli sjuk och hur jag gör för att sakta men säkert arbeta mig tillbaka till livet igen. Kolla in min blogg. Leta under kategorier så kanske du hittar något som intresserar dig. Kram!
 
 

Att tänka nytt - möjligt eller omöjligt?

Jag har en idé! Har ruvat på den ett tag, men inte vågat tänka den fullt ut förut. Den kanske är löjlig? Orealistisk? Omöjlig? Eller så kan den funka? Den handlar om att byta jobb. Alltså på riktigt. Ge mig in i ett helt nytt arbetsområde. En helt ny bransch. Jag tänker på friskvård. Kan man byta från lärarjobb till arbete inom friskvård. Kan man ha nytta av sin pedagogiska utbildning? Vad behöver man plugga? Hur ser arbetsmarknaden ut?
 
Har googlat lite (jättemycket!!!) och hela tiden återkommit till en kort utbildning som leder till att man blir diplomerad livsstilsrådgivare. Den är bara åtta veckor och det låter ju skönt. Samtidigt ringer det ju varningsklockor när det verkar för enkelt. Finns det någon efterfrågan på livsstilsrådgivare? Man får enligt utbildningens beskrivning kunskaper för att arbeta mot företag eller privatpersoner, med såväl kostrådgivning som träningsupplägg vid till exempel övervikt. Man får kunskaper kring hur man kan arbeta med stresshantering (och där har jag ju tillskansat mig en del egen erfarenhet) vila och sömn. Näringslära, motiverande samtal, ätstörningar och beroendeproblematik. Allt det här är ju sjukt intressant. Litteraturen är sån som jag skulle kunna välja att läsa bara för att jag är intersserad.
 
Så vad tror ni? Finns det någon efterfrågan på en livsstilsrådgivare? Skulle ni kunna tänka er att gå till en sån för att få hjälp att hitta en sundare livsstil? Skulle erat företag (om ni har ett alltså) kunna tänka sig att köpa en sån tjänst till sin personal för att motverka ohälsa på arbetsplatsen?
 
Är det här bara en löjlig, omöjlig och orealistik idé och dröm som jag ska släppa, eller är det något att arbeta mot? Hur vet man innan om det kommer att finnas ett kundunderlag? Hjälp!!!
 
Sen funderar jag ju rent praktiskt. När jag blir sjukskriven på lite mindre tid. Säg att jag blir arbetsför på halvtid. Kan man plugga på halvtid då och vara sjukskriven på halvtid? Just den här utbildningen är inte studiemedelsberättigad, så frågan är vad som gäller och hur man kan göra för att få det att funka ekonomiskt. Man har ju inte direkt blivit rik på två års sjukskrivning...
 
Jag skulle verkligen uppskatta lite feedback på min idé. Tänker att detta kanske kan vara en väg ut ur sjukskrivningen och det gör mig optimistisk! Kram på er!

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0