Ladda batterierna...

Ja, jag ringde till psykiatriska kliniken igen, dagen innan midsommar. De kunde inte hjälpa mig. Väntetiden är och förblir tre månader lång innan jag får komma in. De var noga med att påpeka att om jag inte klarar att vänta så finns alltid psykakuten. Dygnet runt. Det och era kommentarer har gjort att jag har bestämt mig för att åka in om jag inte orkar med. Ska försöka skita i allt som skulle kunna hindra mig från det. Men just nu känns det hyfsat. Så det blir inte idag i alla fall... Jag har tagit mig igenom midsommarhelgen med allt vad det innebar. Nu vilar jag bara och laddar om inför helgen, då yngsta ska spela fotbollscup. Det blir nog bra det...
Kram på er!
Lotta
2015-06-23 @ 19:00:33

Jag undrar ju: vad händer om man åker in till psykakuten? Får man prata med nån tidigare än tre månader så eller blir man inlagd eller vad händer? Man tycker ju att det borde finnas akuttider för de som inte kan vänta i tre månader.

Ta en dag i taget. Gör inte mer än du orkar. Försök inte ha dåligt samvete om du inte orkar. Och glöm inte att vi är fler i samma situation, det kan kännas väldigt ensamt när man mår dåligt. Kram igen!

Svar: Läs kommentaren ovan. Jag har en läsare som kan mycket om det här. :)
Ja, det är så man får göra. Ta det lugnt och mästra det dåliga samvetet. Ta hand om dig!
Fröken Duktig

Lagad :-)
2015-06-23 @ 22:28:32

Om man åker in till psykakuten får man sitta i väntrum å vänta på sin tur. Man får träffa en läkare som gör en bedömning om man behöver läggas in eller inte. Beror mkt på vad saken gäller. Oftast får man åka hem igen med tabletter å ev uppföljning. Det skrivs ju i journal så åker man in fler ggr så syns det att man har stora behov å ev kan det påverka sin tur i kön så att man får sin riktiga kontakt tidigare. Akutpsyk kan även remittera till riktiga psyk vilket kan påskynda processen. Det görs ju hela tiden nya bedömningar av vem som ska få tid först. Suicidala pat går alltid först.

Lagad :-)
2015-06-23 @ 22:28:34

Om man åker in till psykakuten får man sitta i väntrum å vänta på sin tur. Man får träffa en läkare som gör en bedömning om man behöver läggas in eller inte. Beror mkt på vad saken gäller. Oftast får man åka hem igen med tabletter å ev uppföljning. Det skrivs ju i journal så åker man in fler ggr så syns det att man har stora behov å ev kan det påverka sin tur i kön så att man får sin riktiga kontakt tidigare. Akutpsyk kan även remittera till riktiga psyk vilket kan påskynda processen. Det görs ju hela tiden nya bedömningar av vem som ska få tid först. Suicidala pat går alltid först.

Svar: Tack för informationen. Får man ingen samtalskontakt när man åker in akut? Bara ett bedömningssamtal alltså?
Fröken Duktig

Johanna
2015-06-24 @ 16:05:40

Har drabbats av "vanliga" fysiska sjukdomar i familjen på senaste tiden. Funderar på hur lätt det känns att söka vård för dessa sjukdomar. Det gör man utan att tveka. Så när jag har fysiskt ont är min tröskel mycket lägre för att söka hjälp än när det är huvudet som härjar.

Vilket ger mig insikten att jag definitivt biter ihop för mycket när det gäller psyket. Funderade på varför och kom inte fram till nåt bättre än att det är lättare att förklara fysiska saker. Ingen känsla av att behöva bli misstrodd. Inget sånt alls. Vilket är knäppt, men sant. Kan det vara så för dig också? Eller hur tänker du här?

Svar: Jag tror att det är vanligt att man lättare söker hjälp för fysiska åkommor. Men jag har nog varit ganska dålig på att söka hjälp där med. Har liksom känt mig pjålig. Alla har väl ont nånstans liksom. Jag måste liksom vara säker på att det är nåt fel innan jag söker. Så man inte söker i onödan. Då är man ju till besvär och det fixar inte jag. Det konstiga är ju att jag inte tänker så om andra. Jag råder gärna andra att söka hjälp. När det gäller mina barn söker jag ju såklart hjälp. Utan att tveka. Hjälper gärna andra, men vill inte själv bli hjälpt. Då är man till besvär för någon. Helknäppt alltihop.Och du har rätt, man vill inte bli misstrodd...
Fröken Duktig

Lagad :-)
2015-06-25 @ 19:31:34

Mkt beror på orsak till varför man åker in, om man åkt in förut, om det finns plats för att bli inlagd mm. Sen beror det även på vilken läkare man får. Min erfarenhet är att man får träffa läkare å sköterska för bedömning . Många ggr föreslår de att pat ska stanna för inläggning. Om man blir inlagd så får man en tillfällig samtalskontakt på boendet som sedan avslutas när man åker hem men info bör föras över till ens riktiga kontakt med öppenpsyk. Ev har man uppföljning med akutpsyk under väntetiden för att öppenpsyk ska ta över. Men akutpsyk är just akut, tills dess att öppenpsyk tar över. Vad du kan göra att höra med kommunen om dom har en vård och stödsamordnare som kan kalla till ett möte för samordnad individuell plan (SIP) med samtliga professionella (som du haft/har kontakt med), läkare, akutpsyk å öppenpsyk. Är osäker på om det finns i alla kommuner dock.
Vad jag misstänker kan bli ett problem för dig är att du inte vill vara "till besvär" utan du väntar tålmodigt på din tur... hur hade du gjort om det gällt din bästa vän? Gör samma mot dig själv, det är du värd!

Svar: Tack för all information och alla goda råd. :) Alltså jag tycker ju att det är så jobbigt att ligga på och vara "besvärlig". Avskyr att vara till belastning för andra. Men jag ska försöka tänka på mig själv som en god vän. Det är en bra tanke tycker jag.
Fröken Duktig

Lagad :-)
2015-07-02 @ 19:36:17

Jag förstår verkligen om det är svårt att stå på sig. Vi två tycks väldigt lika i detta (å mkt annat med ;-) ) men tyvärr är det ofta man bejöver det för att få den hjälp man behöver å är värd.
Det är en bekant till mig som skrivit om det på sin blogg. Att man ska behandla sig själv som sin bästa vän. När jag började tänka på det insåg jag vilken stor skillnad jag gör på andra å mig själv. Jag skulle aldrig behandla någon annan så illa som jag behandlar mig själv. Tyvärr inte så ovanligt :-( men det kan hjälpa en att komma till insikt å försöka behandla sig själv bättre :-)




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0