Olika nyanser av grått - och lite, lite grönt...

Så, nu har jag huvudet ovanför ytan igen. Har till och med gått en promenad idag. En riktig promenad, inte bara vandrat omkring på måfå. Det var skönt. Solen sken och jag åtminstone anade färgerna i skogen. Allt var inte helt igenom grått, som det kan vara vissa dagar. Olika nyanser av grått, beroende på dagsform. Det är livet med depressionen som följeslagare.
 
Hur länge kan man egentligen vara deprimerad? Har man inte fått fel medicin om man fortfarande är deprimerad efter två hela år? Borde man byta? Borde man prova att trappa ner på medicinen? Man vet ju inte om det är depressionen eller medicinen som gör en håglös och ointresserad av omgivningen. Om det är utmattningssyndromet eller medicinen som gör en matt och orkeslös. Om det är ångesten eller medicinen som är tyngden över bröstet och klumpen i halsen. Det känns inte som om min läkare kan svara på dom här frågorna. Jag behöver ett samtalsstöd och det måste vara någon som jag kan rådgöra med angående antidepressiva mediciner. Vem skulle det kunna vara? Vårdcentralen har jag ju redan provat. Psykkliniken har jag fått en remiss till men där är väntetiden lååång. Privata psykologer verkar svåra att få tag i. Dels finns det inte så många i staden där jag bor. Dels har jag ju ingen aning om vem jag ska vända mig till. Vem är bra? Vem kan jag prata om mediciner med? Kan psykologer rådgöra om mediciner förresten? Kan dom skriva ut något om man ska byta sort eller måste sånt gå genom läkaren på vårdcentralen? Ja ni ser, jag har ju ingen koll alls på sånt här. Har provat att ringa några psykologer som jag googlade mig fram till, men dom hade tyvärr semester...
 
Jag fortsätter att vänta på bättre tider. Det verkar vara det som gäller. Medan jag väntar ska jag bli bättre på att ta hand om mig själv. Jag ska dagligen:
 
  • Ta en promenad
  • Äta ordentligt
  • Göra en avslappningsövning
  • Och kanske nåt mer som jag inte kommer på nu...
Kram på er!
 
 
 
 
 
 

Ladda batterierna...

Ja, jag ringde till psykiatriska kliniken igen, dagen innan midsommar. De kunde inte hjälpa mig. Väntetiden är och förblir tre månader lång innan jag får komma in. De var noga med att påpeka att om jag inte klarar att vänta så finns alltid psykakuten. Dygnet runt. Det och era kommentarer har gjort att jag har bestämt mig för att åka in om jag inte orkar med. Ska försöka skita i allt som skulle kunna hindra mig från det. Men just nu känns det hyfsat. Så det blir inte idag i alla fall... Jag har tagit mig igenom midsommarhelgen med allt vad det innebar. Nu vilar jag bara och laddar om inför helgen, då yngsta ska spela fotbollscup. Det blir nog bra det...
Kram på er!

Vila 💜

Midsommarhelgen har varit jobbig men ändå trevlig. Jobbigt med mycket folk men skönt att det var goda vänner med stor förståelse för alla mina vilostunder och mitt ickesociala beteende. Nu är jag i alla fall äntligen ensam och ska vila mig med ett glas gott rött vin, choklad och en bok. 

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0