Möte med HUR-enheten

Jag arbetar ju två timmar tre dagar i veckan på en särskild arbetsträningsplats. Nästan alla som jobbar där arbetstränar av olika anledningar. Det jag gör kallas inte för arbetsträning ännu eftersom det inte är 25%. Man måste tydligen komma upp i just 25% för att det ska kallas arbetsträning och för att man ska få rehabiliteringspenning istället för sjukpenning. Alltså behöver jag få till fyra timmar till varje vecka innan jag kan skryta med att jag har fått börja arbetsträna. Just nu skryter jag bara med att jag är på ett jobb sex timmar i veckan. Bra va?!
 
Idag var det dags för uppföljningsmöte med HUR-enheten (som ansvarar för omplaceringar inom kommunen) och handledaren på arbetsplatsen. Jag ombads att skriva dagbok varje arbetsdag. Dagboken ska handla om hur jag mår under arbetstiden och hur det känns efteråt. Hur pass trött jag blir av arbetet och hur utökad arbetstid påverkar mig. Siktet just nu är på att försöka utöka arbetstiden med en halvtimme varje gång jag är på jobbet.
 
Det finns en rad bra saker med den här arbetsplatsen och dom fick jag berätta om idag. För det första är det väldigt lugnt där. Tyst och skönt. Det finns inga krav på prestation. De andra som arbetar där behöver också lugn och ro, så ingen höjer på ögonbrynen om man sitter tyst i fikarummet och inte orkar prata med någon. Jag är definitivt inte ensam om att behöva lugna stunder. Det  finns ett vilorum som jag går till med jämna mellanrum. Jag brukar passa på att gör en avslappningsövning på soffan därinne. En dag den här veckan var det superhalt ute så skolbussen var inställd. Jag skjutsade därför barnen till skolan och kom i och med det för sent till jobbet. Och vet ni vad? Inget hände! Inga konsekvenser för någon annan! Det är en sån lättnad att det inte står trettio elever och kivas utanför klassrumsdörren när man själv kommer med andan i halsen. Jag blev inte alls särskilt stressad av att komma för sent. Otroligt skön känsla.
 
Nästa möte med HUR blir om en månad. Då hoppas jag att jag arbetar lite mer än nu.
Anonym
2015-01-29 @ 21:16:57

Vad skönt att få arbeta utan krav på att prestera och göra små steg framåt!👍
Är själv lite orolig inför framtiden, då jag befarar att jag kommer att erbjudas arbetsträning inom kort. Oron handlar inte då mycket om att börja arbetsträna, utan att få bakslag då det enda alternativet verkar vara att gå tillbaka till förskolan. Känner mig inte tillräckligt stark för det ännu..
Hälsningar Maria

Svar: Jag förstår precis din oro. Jag kände att jag inte kunde slappna av alls förrän jag hade beslutat mig för att lämna mitt gamla jobb bakom mig. Det är en otroligt intensiv situation att arbeta i skola och förskola. Det jag gör nu är ju ljusår ifrån det. Arbetar du inom kommunen? Det gör jag och jag har fått jättemycket hjälp av kommunhälsan. Kanske kan de eller HUR-enheten hjälpa dig med en arbetsträning någon annanstans. Det bode de kunna fixa. Det är ju deras jobb att hjälpa dig tillbaka på ett säkert sätt. Ta kontakt med dom tycker jag. Lycka till!
Fröken Duktig

Anonym
2015-01-30 @ 14:52:01

Tack! Det ska jag kolla upp, har aldrig hört talas om vare sig kommunhälsa eller HUR-enhet här i Göteborg, men ska absolut höra mig för. Fick du säga upp dig, eller är du tjänstledig?
Ha en härlig helg!

Svar: Det måste ju finnas en enhet på kommunen som arbetar med omplaceringar. Det kanske heter nåt annat i din kommun? Be om hjälp iallafall! ☺ Jag är fortfarande heltidssjukskriven. När jag kan börja arbetsträna så pass att jag är på plats på 25% kommer jag att få rehabiliteringspenning från fk istället för sjukpenning. När jag kan arbetsträna på halvtid kommer HUR-enheten att hjälpa mig att hitta en n tjänst att sikta mot. Den jag är på nu är en arbetsplats för arbetsträning och inget jag ska stanna på i längden. Kommer att begära tjänstledigt för att bli säker på att jag hittar ett jobb som funkar innan jag säger upp mig. Hoppas det ggår bra för dig!
Fröken Duktig

Anonym
2015-01-31 @ 14:39:44

Tack för din hjälp! Ser ut som en bra väg att gå framåt på😊

Svar: Tack själv!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0