Panikångest och att vila sig i form

Utan egentlig anledning kände jag mig galet stressad redan i morse. På jobbet var det svårt att hålla fokus. När det blev rast var det tårta eftersom en medarbetare fyllde 50. Alltså fylldes fikarummet till bristningsgränsen. Jag åt en tårtbit och smet iväg till vilorummet. Fikarummet var som en ormgrop. Sen var det dags för uppföljningsmöte med HUR-enheten och jag höll inte ihop... Hjärtklappning, darrningar, andnöd och stick i ansiktet. Klassiska symtom på panikångest. Typiskt... Fröken Duktig var inte så duktig som förväntat. HUR-enheten tyckte inte att det var dags att utöka arbetstiden ytterligare.
 
Jag samlade mig, tog en långsam promenad till apoteket och kände mig så pass ok att jag kunde göra mig ett ärende in på ICA. Sen hem och vila. Tills nu.
 
Om mindre än två timmar kommer mina närmaste vänner hit. De har med sig mat och vi ska fira att en av oss nått 40-strecket. Efter maten ska vi promenera till ett närliggande SPA. Där ska 40-åringen få en behandling och sen blir det bad i utetunna. Jag har siktet inställt på att orka åtminstone del 1 av firandet. Det som blir hemma hos mig. Orkar jag del 2 är det bonus. Men jag hoppas, för jag vill också ha kul med mina vänner. Nu ska jag ligga och vila en stund till, innan det är dags. Ladda, ladda, ladda...

Utmattningssyndrom och depression - att ta sig tillbaka

 Var kommer den här känslan av hopplöshet som drabbar mig med jämna (och ojämna) mellanrum ifrån? Tröttheten? Tyngden över bröstet? Och när det vänder. Var kommer kommer känslan av att vara på väg upp igen? Huvudet över vattenytan igen. Lättnaden som infinner sig när tyngden över bröstet lättar en aning.
 
Om du som jag drabbats av utmattningssyndrom och depression kanske du behöver höra hur det kan kännas den första tiden. Läs gärna mina tidiga inlägg om insjuknandet och tiden därefter. De finns under kategorier och "Insjuknandet och tiden därefter".
 
Jag har varit nere i en svacka och mina senaste inlägg har varit ganska mörka. Då skrev en av mina kloka läsare att jag borde gå tillbaka i min blogg och läsa mina egna råd för att må bättre. När man mår dåligt fastnar man gärna i  negativt tänkande och orkar inte titta upp på de kunskaper man faktiskt har. Jag har ju lärt mig massor om mig själv, hur jag fungerar, sedan jag blev sjuk. Jag måste bara bli bättre på att använda den kunskapen. Läs mina råd du med. De kanske kan hjälpa dig. Kolla under kategorier och "Konkreta råd/tips".
Ta hand om dig!
 
 
 

Antidepressiva mediciner

 
Jag ringde min läkare igår. Hon förstod att det har varit en jobbig period för mig och hon tog mina otäcka tankar på allvar. Bara hennes försäkran om att det alltid finns hjälp att få, kändes bra. Det finns alltid någon att ringa, natt som dag, om det blir för mörkt. Det tror jag inte att jag kommer att behöva. Men det kändes trots allt som en lättnad.
 
Läkaren lyssnade och ställde frågor. Sen bad hon att få rådgöra med någon på psykiatriska mottagningen och sedan få återkomma, vilket hon gjorde nästan på en gång. Hennes förslag var att höja dosen av mirtazapin(kvällsmedicin) och behålla maxdosen av citalopram (morgonmedicin). Därefter fick jag en tid hos henne om två veckor för att utvärdera effekten av dosändringen. Om det inte verkar hjälpa ska vi byta till en annan medicin.
 
Så nu finns det en plan. Och ett stöd om jag behöver ringa någon. Skönt!

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0