Vi har byggt ett samhälle där vi inte passar in.

Ni är säkert många som har läst den här boken. Lär dig leva, av Mats och Susan Billmark. Den är bra tycker jag även om det kändes lite som om jag redan visste det mesta som stod i den innan jag började läsa. Men det kanske beror på att jag är en sån som söker kunskap och information aktivt. Jag hade väl redan googlat på de flesta områden som behandlas i boken.
 
Hur som helst så var det en del av boken jag hängde upp mig lite extra på och det var citatet av Anita Goldman under rubriken Stress - en folksjukdom. Det handlar om att vi har byggt ett samhälle som vi inte trivs och fungerar i. Det här tycker jag är tänkvärt. Jag har tänkt att jag har mig själv att skylla för att jag har blivit sjuk. Jag kunde ha sagt ifrån. Jag kunde ha prioriterat. Jag kunde ha struntat i alla normer vi ska passa in i. Men jag förstod inte det då. Jag hade inte kunskapen som krävdes för att bromsa. Därför var det här citatet intill lite befriande. Det kanske inte är mig det är fel på? Det kanske är samhället? Det kanske är de strukturer vi byggt som inte går att leva efter?
 
Någon sa nyligt att hon var så himla trött på att alltid få hela skulden för sin sjukdom när det är strukturerna i samhället det är fel på. När det är dom som måste ändras.
 
Ett konkret exempel på att det kan ligga något i detta är hur det är på mitt jobb, som jag är sjukskriven från sen två och ett halvt år tillbaka. Inga språklärare jobbar längre heltid. Alla har gått ner i tid för att orka med. Flera lärare är långtidssjukskrivna på grund av stress och nästan ingen känner sig pigg och glad så här i slutet på terminen. Är det individernas fel att de är sjuka eller så stressade att de inte orkar arbeta heltid? Eller är det något fel på hur arbetet är upplagt på en skola? Är kraven på vad en lärare ska hinna under en arbetsdag orimlig?
 
Sen har vi det där "valbara" strukturfelet. Att vi luras att tro att det är normalt att arbeta heltid, ha flera barn med aktiviteter, leva ett rikt socialt liv, arbeta i föreningslivet, springa Göreborgsvarvet och Tjejmilen, åka Vasaloppet, laga maten från grunden, vara en närvarande förälder, hjälpa till med läxorna, vara smal och ha färgat hår, smink och snygga naglar. Gärna lösögonfransar också. Hänga med i modet, ha ett städat och trendigt hem, ha ett bra sexliv och vara glad att man har det så bra. Jag skulle kunna fortsätta rada upp saker man "ska" i evigheter och när jag får det på pränt blir det ännu tydligare att det är ett helt omöjligt sätt att leva. Och om man försäker med allt detta samtidigt blir det väldigt svårt att vara glad att man har det så bra. För man kommer inte att orka. Man kommer att drabbas av utmattningssyndrom och depression. Jag tror att Anita Goldman har rätt. Vi passar inte in i det samhälle vi byggt. Så hur gör vi nu?
Helena

Bra skrivet, hon har fullständigt rätt. Hela samhället är så sjukt stressat idag, så tyvärr blir vi bara fler och fler med utmattningsyndrom. Men själv har jag stressat klart i mitt liv, är superallergisk mot stress nu mer, börjar skaka invärtes vid minsta lilla stress jag känner av. Vad man ska göra vet jag inte riktigt, prata mer om det tror jag. Jag varnar ganska många i min bekantskapskrets att inte stressa för mycket, för att hamna i det här är ej att rekommendera. Men det känns som att många inte förstår eller också vill dom inte förstå jag vet inte. Var ju tyvärr själv en sån som struntade i alla varningarna man fick.

Svar: Allergisk mot stress. Jag skrev om det för några inlägg sen. Jag är också så himla allergiskt eller vad man ska kalla det. Jag varnar också, men få tror att just de skulle kunna drabbas av utmattningssyndrom trots att de sett hur sjuk jag varit.
Fröken Duktig

Mia
2015-12-15 @ 21:49:42

Håller helt med. Och ja, hur gör vi? Precis som Helena varnar jag, men ingen förstår/vill förstå. Och jag gjorde det inte heller innan kraschen. Kanske är det goda med den här situationen paradoxalt nog att vi är många. Att vi snart är tillräckligt många för att det ska märkas när vi som tillfrisknande sätter oss på bakhasorna och vägrar knäna in oss i strukturerna igen. För jag tror inte en enda av oss tänker riskera att göra om den här resan.

Svar: Nä det har varit alldeles för jobbigt. Jag sa till och med till en kompis häromdagen att om jag skulle hamna i samma djupa elände som de första månaderna var skulle jag nog skjuta mig själv... Vi får bromsa nu. Hårt!
Fröken Duktig

Anna
2015-12-16 @ 08:28:41
URL: http://utbrandvagentillbaka.wordpress.com/

Instämmer till fullo! Tror att det är vi vuxna och hela det numera sociala mediesamhället, som stressar och hetsar fram vårt "nya normala liv". Och visst är det galet. Nu ska vi hinna prestera så mycket, varje dag. Så mycket mer än tidigare. Men dygnet består fortsatt bara av 24 timmar.

Vi ska arbeta 100%, men ändå förväntas vi hämta på fritids senast 15:30, och helst inte lämna före 08:00, för att vara en bra förälder (den stressen upplever vi på dotterns skola, inte av personalen, men av andra föräldrar), sedan allt det du skriver...

Inte konstigt att så många av oss hamnar här.

Har inte läst den boken, men ska beställa hem den bums. Är precis som du, en kunskapstörstande individ.

Kram ❤️

Svar: Ja, det där med dagis och fritidstider är ännu en sån där knäpp grej. en press vi sätter på varandra som föräldrar trots att det faktiskt är praktiskt omöjligt att hämta tidigt och jobba heltid samtidigt. Vi är så elaka med oss själva på något omedvetet sätt. Nu är mina barn äldre så jaag har passerat det där, men jag minns precis hur det var... Nu är det föreningslivet istället...Kram
Fröken Duktig

Tankar om utmattning
2015-12-16 @ 10:06:37
URL: http://tankaromutmattning.blogspot.se

Jag har inte läst den boken som du skriver om, men reflekterar lite kring ditt inlägg i min blogg idag!

Och vad gör vi nu? Näe, det är frågan. Vi protesterar. (om vi orkar!) Vi bromsar. Vi står upp för oss och varandra. Vi ser till att sluta vara så överdrivet duktiga. Lite lagom duktiga räcker gott!

Svar: Ja, lagom är bra, lagom är bäst till och med!
Fröken Duktig

Sanna
2015-12-17 @ 22:56:15
URL: http://lyckostenen.wordpress.com/

Jag är...nej jag har varit engagerad i ett politiskt parti som heter Enhet. Nu är jag inte engagerad i något alls för jag fungerar ju inte som jag ska riktigt. Förr var jag i alla fall kontaktperson för Enhet. Vill bara tipsa om dem för de är ett alternativ till politikerna som styr idag. De säger själva att de har lösningen på låsningen. Gå gärna in på deras hemsida och läs. För såna som oss, vi är ju många, så kan deras filosofi vara den förändringen som behövs för att få ett samhälle som fungerar för alla.

Svar: Tack för tipset!
Fröken Duktig

Annukka
2015-12-22 @ 17:04:28
URL: http://timeoftiger.se/

Visst är det så att folk i U-länder sällan om någonsin drabbas av utmattningssyndrom, även om de skulle haft många goda anledningar. Att skylla på samhället helt eller delvis må vara rätt, men kommer inte att bota någon eller göra att någon mår bättre...

Svar: Nja, kanske inte bota någon, men förändringar i samhällsstrukturer kan göra att färre insjuknar tänker jag. Förebyggande alltså.
Fröken Duktig

Robex Lundgren
2016-02-08 @ 20:11:25
URL: http://ghgumman.blogg.se/

fin blogg

Svar: Tack!
Fröken Duktig

Maria
2016-05-27 @ 10:16:37

Väldigt bra skrivet! Viktigt och tänkvärt!! Det är så lätt att slukas upp av alla dessa "måsten", tack för bra inlägg!!!

Svar: Tack själv, för att du tog dig tid att läsa.
Fröken Duktig

Caroline
2016-05-27 @ 13:00:43
URL: http://standardnina.blogspot.se

Håller verkligen med dig!
Hur mycket man är beskyller sig själv så är ändå samhället helt snedvridet.
Jag hoppas att vårt samhälle lika snabbt som vi varvade upp också kan anamma ett långsammare leverne.

Svar: Frågan är bara, hur backar man bandet?
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0