Utmattningssyndrom=förvirring

Ibland blir jag bara så jävla less på det här knäppa tillståndet jag befinner mig i. Den här jäkla förvirringen som kommer ur utmattningssyndromet. Den ostrukturerade, glömska knäppgök jag blivit. Jag känner inte igen mig själv. Det är inte jag som tror att tomtedräkten till Lucia (imorgon) ligger i ett skåp. Sen visar det sig idag att den inte gör det när jag börjar leta idag. Idag!!! Hur kan man börja leta en dag innan? Jag brukade alltid kolla att allt skulle klaffa långt innan förut men nu glömmer jag hela tiden att jag ska styra upp saker.
 
 Jag har letat exakt överallt efter den förbannade tomtedräkten utan att den kommit fram. Blev till slut tvungen att åka till stan (sex mil tur och retur) för att köpa en ny tomtedräkt till sonen.
 
Ljuslyktan vi brukar använda till Lucia är också spårlöst försvunnen och när julen skulle fram för nån vecka sen hittade jag inga julgardiner.
 
Saker är försvunna hela tiden. Och jag kan inte skylla på någon för det är jag som har städat undan sakerna. Förr hade jag stenkoll på grejer. Märkta lådor med allt möjligt, synligt i förrådet. Jag hade ett system när jag packade undan säsongsgrejer så att jag skulle hitta nästkommande år. Det funkar inte nu. I flera år har jag letat grejer som jag städat undan nånstans till okänd ort. Verkar som om hela min förmåga att ordna saker har upphört att existera.
 
Och jag som aldrig stavat fel i hela mitt liv stannar upp tjugo gånger i en sån här text och funderar på stavningen på till synes enkla ord. Jag är så himla vimsig och det är så förbaskat jobbigt. Trots att jag har gott om tid ställer jag till det dagligen. Nycklarna, mobilen, kläder, skor. Har en lista att handla utifrån och kommer hem utan viktiga varor. Medicinerna är slut och jag har inte noterat att jag tagit fram sista kartan. I could go on and on... Jäkla skit!
 
 
Anonym
2015-12-13 @ 20:19:03

Exakt så är det hela tiden.

Svar: Ja, tyvärr...
Fröken Duktig

Lotta
2015-12-13 @ 20:29:19

Jag har blivit likadan.. men känner också att jag lämnar över mer ansvar för saker till min man, så vi är två som kan försöka komma ihåg.

Svar: Ja, det är alltid bra att vara två. Det har räddat många situationer här hemma.
Fröken Duktig

Suzanne
2015-12-13 @ 21:29:37

Utan komihåglappar hade inget fungerat, det gäller ju bara att hitta dem😅.

Svar: Tips! Skriv allt på en lapp på kylskåpet... Fast det funkar ju inte när man ska nånstans förstås. Tänkte inte på det...
Fröken Duktig

Tankar om utmattning
2015-12-14 @ 09:06:33
URL: http://tankaromutmattning.blogspot.se

Haha! Vad skönt att höra att vi är många som har det såhär! Fast det är ju så lagom kul när man försöker komma på vad man håller på med...

Det där med att stava är en sak för sig. Huvudräkning är också helt kört för tillfället. ;)

Svar: Jag vet... Huvudräkning är stört omöjligt. Man är som en lågstadieunge på den fronten. Försöker skratta åt eländet...
Fröken Duktig

Sanna
2015-12-14 @ 23:39:44
URL: http://https://lyckostenen.wordpress.com/

Känner verkligen igen mig. Och dagarna går så fort i detta förvirrade tillstånd, det tar tid att leta efter saker och att försöka komma ihåg saker som man glömt. Då kommer skuldkänslorna för allt jag inte hinner med. Är sjukskriven och behöver inte stressa men det finns inuti. Det kryper i kroppen... Jag fattar att det kommer att ta tid, men vill bli frisk nu. Pratade med psykolog och frågade hur lång tid det kan ta. Svaret: Hur länge har du haft värk i kroppen? Mitt svar: I över 30 år...

Svar: Ja, det tar sån jäkla tid tyvärr... Vi måste bli av med skuldkänslorna. De gör ingen nytta för oss.
Fröken Duktig

Anna
2015-12-15 @ 13:00:29
URL: http://utbrandvagentillbaka.wordpress.com/

Känner helt igen mig i det du skriver. Fast jag försöker tänka positivt. Jag har en djup utmattningsdepression, inget är som vanligt just nu, ingenting alls. Har släppt alla kraven och måsten helt. Vi är ju sjukskrivna, vårt enda arbete just nu är att bli friska. Ge kroppen den tid som krävs, för att kunna bli det. Och ett steg på vägen är nog att acceptera att inget är som det ska. Hur jobbigt och svårt det än är.

Styrkekram!

Svar: Jag försöker tänka positivt och det går bra ibland och ibland inte. Och att släppa kraven är jätteviktigt. Jag har släppt på de flesta krav utifrån men ofta känner jag att jaag inte har något val. Jag måste prestera. Ungarna måste ha mat och maten måste komma frånj ica och hem till oss. Läxorna måste göras. Saker jag inte kan välja bort även om jag är sjukskriven. Ibland känns det som att man inyte ska klara det och att man vill ge upp, men det går ju inte. Även om inget är som det ska och man måste acceptera det så är det ju så svårt. Men du har så rätt i allt du skriver.Kram
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0