Oro och prestationskrav

Låt mig va som jag är tills jag blir som jag ska. Visst är det bra?! Det är ju just det som är problemet när man är sjuk i utmattningssyndrom.
  • Att man inte tillåter sig själv att vara som man är utan hela tiden strävar framåt.
  • Eller att andra inte låter en vara som man är.
  • Eller kanske det som är mest sant för såna som mig, att jag tror att andra inte låter mig va som jag är tills jag blir som jag ska. Att jag tror att andra ställer krav på mig att göra, delta, socialisera, arbeta etc trots att de inte gör det.
 
Idag har jag träffat psykoterapeuten igen och vi pratade mycket om oron som kan vara en del i varför jag blivit en sån Fröken Duktig. Jag har alltid trott att jag inte är den oroliga typen. Jag går inte omkring och oroar mig för att barnen ska råka ut för olyckor eller någon ska få en svår sjukdom och sånt. Alltså är jag inte den oroliga typen. Trodde jag. Men, jag oroar mig jämt för allt möjligt annat. Som att någon ska bli ledsen för något jag gjort eller sagt. Sa jag något fel? Blev hon ledsen? Arg? För att barnen ska känna sig orättvist behandlade. För vad folk tycker och tänker om det jag gör eller säger. För att folk ska tycka att jag är lat. För att andra ska förstå att jag inte kan saker jag borde kunna. För att folk ska komma på att jag inte kan något. För hur jag ser ut. För att jag är feg. För att någon ska få magsjuka. (Har en löjlig rädsla för det.) För hur saker ska lösas hela tiden. Vem skjutsar hit eller dit. Vem handlar och vem fixar så att allt klaffar. Ja ni hör ju. Det finns mängder av saker som oroar mig och det har upptagit alldeles för stor plats i min lilla hjärna alldeles för länge. Jag ser allt det här och förstår att jag måste ändra mitt sätt att tänka och det är ju ett steg på väg mot en förändring.
 
Jag måste alltså hitta ett sätt att sluta bry mig så mycket om vad andra ska tycka och tänka och samtidigt inse att jag gör mitt bästa för att inte göra andra ledsna. Det måste räcka att jag gör så gott jag kan. Om det inte räcker så får det vara så. Att hålla på och tänka så här skapar onödiga prestationskrav som jag inte är betjänt av.
 
Jag måste också våga visa mig svag för andra. Låta andra se att jag inte kan och vet saker. Att jag inte alltid har koll på allt möjligt. Våga göra bort mig och skratta åt det.
 
Jag måste släppa kontrollen över saker ibland. Låta det bli som det blir och inte göra långa listor och scheman som ska bockas av om det inte är väldigt viktiga saker. Mitt tidigare liv var så fullspäckat av saker som skulle fixas att det var nödvändigt för mig att leva efter listor och scheman. Annars skulle arbetsdagen eller famijelivet aldrig ha funkat. Men det gjorde det ju inte ändå, eftersom jag sitter här med utmattningssyndrom och lång sjukskrivning. Men nu när jag ändå sitter här måste jag ju göra en del förändringar för att bli frisk. Så medan jag jobbar på förändringarna;
 
Låt mig va som jag är
Tills jag blir som jag ska
 
Kram på er!
Helena
2015-12-22 @ 10:50:33

Oj, oj, oj... Jag har inte skrivit något här på ett tag för jag har inte orkat, men jag läser ändå. Du kommer till så fina insikter emellanåt :-)
Dagens inlägg skulle jag kunnat ha skrivit. Beskriver mig på pricken, men hur gör man för att ändra sitt tankesätt? Känns som att jag skulle behöva skruva på några hjärnmuttrar, men hittar ingen som ger mig rätt verktyg.

Svar: Nää, det är jättesvårt verkligen. Jag vet inte hur man gör heller. Hoppas att psykoterapin ska hjälpa mig att komma dit jag vill. Hoppas att du får hjälp också.Kram
Fröken Duktig

Anonym
2015-12-22 @ 12:57:06

Mycket bra skrivet!!! Kände igen det mesta. Speciellt att jag hela tiden strävar framåt. Jag håller på att söka utbildningar och hitta på saker som ska få mig frisk utan att tänka på att det stressar mig enormt.

Svar: Ja, det är tokigt. Vi måste acceptera att det tar den tid det tar att bli frisk så får vi fundera på utbildningar och arbete sen. Tror jag.
Fröken Duktig

L
2015-12-22 @ 16:00:02

Tack för ett mycket fint inlägg! Känner verkligen igen det du beskriver. Har insett att jag lite är i det läget att jag måste börja omprogrammera min hjärna. För annars så oroar jag mig automatiskt över saker och skapar en ångest som jag egentligen kunnat slippa. Men att man blir medveten om problemet är en bra start till en förändring iallafall.
Kram

Svar: Ja medvetenhet är väl steg ett antar jag. Kram
Fröken Duktig

Annukka
2015-12-22 @ 17:06:26
URL: http://timeoftiger.se/

Känner igen det där hos mig själv! Men vad är hönan och vad är ägget? Oron förstärks ju eftersom utmattningen och depressionen ökar.

Svar: Ja, det är ju svårt att veta förstås...
Fröken Duktig

Lotta
2015-12-22 @ 21:45:08

Känner igen mig! I mitt fall tror jag att jag blev Fröken Duktig p g a dålig självkänsla. Jag har aldrig känt att jag räckt till, spelar ingen roll hur bra det gick i skolan, hur jag var, ja vad som helst, så dög jag aldrig. Min dåliga självkänsla tror jag delvis är medfödd och delvis kommer den från uppväxten med föräldrar som kanske inte fanns där för mig som jag behövde. Men hur ändrar man på det? Jag vet inte.. jag försöker i alla fall. Och jag försöker se till att mina döttrar inte ska bli likadana, de ska känna att de duger utan att de behöver prestera nåt. Kram och God jul!

Svar: Ja, självlänslan är nog en bov i dramat. För mig med. Vi får försöka hitta ett sätt att jobba på den. Kram
Fröken Duktig

Anonym
2015-12-24 @ 09:06:56

Vill önska dig en härlig jul!

Svar: Tack och God Jul till dig med!
Fröken Duktig

Sanna
2015-12-27 @ 11:35:16
URL: http://lyckostenen.wordpress.com/

Tack för att du delar med dig. Känner verkligen igen mig i det du skriver. På pricken. Det där med att tro att man är en person som inte oroar sig, och sen plötsligt förstå att jag har oroat mig för annat än det man "ska" oroa sig för. Jag har lyckats uppfostra tre trygga, självständiga barn. Det är jag stolt över. Men jag var så fokuserad på att göra det så jag glömde bort mig själv...

Svar: Bra gjort av dig. Fortsätt känna dig stolt över det du åstadkommit. Det kanske är tid att tänka på dig själv nu då.Kram
Fröken Duktig

Anonym
2016-02-11 @ 07:50:24

Hittade din blogg idag och det är jag glad för, du skriver så bra och jag kan relatera det till mig själv och jag behöver inte längre känna mig ensam. Sen hade det ju givetvis varit roligare att ha något annat gemensamt än utmattningssyndrom och depression. Ta hand om dig! Mvh A

Svar: Ta hand om dig du med och vad roligt att du hittade hit!
Fröken Duktig

Anonym
2017-03-04 @ 16:17:45

Åh känns igen! Å du är så bra som du är. Tänk om vi alla kunde fatta det. Kram till dig❤️

Svar: Tack och kram till dig med!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0