Hur gör man för att tro på det själv?

Att jag är värd min egen omsorg känns fortfarande lite egoistiskt. Inte lika mycket som förr, men ändå lite. När man drabbas av utmattningssyndrom har man högst troligt inte levt som om man vore värd sin egen omsorg. Jag har i alla fall levt precis tvärtom. Prioriterat bort egna behov till förmån för andras. Känt dåligt samvete när jag tänkt göra något jag gillar men som kan ansågs onödigt. Jag tänkte alltid så förr. Att jag bara kunde göra saker om det fanns någon nytta med det för någon. Om jag någon gång ändå ville göra något för min egen skull laddade jag automatiskt upp med ursäkter till varför jag skulle unna mig det.
 
Träffade en vän idag som också levt länge med stressproblematik och som varit sjukskriven förut och nu blivit det igen. Och tänk att det var precis samma sak som drev henne. Att måsta göra nytta för andra. Att sätta andras behov före de egna. Att säga ja, när man borde säga nej. Att prioritera bort att ta hand om sig själv är vanligt verkar det som. Men det funkar inte. Hör ni det allihop. Det funkar inte! Inte i längden. Vi som lever med utmattningssyndrom måste lära om. Alla ni som inte lever med utmattningssyndrom, lär om ni med innan ni brakar in i väggen. Till er som redan förstått att ni är viktiga och värda er egen omsorg. Grattis till er! Det kanske kan rädda er från år av utmattning, depression, ångest och rehabilitering.
 
Jag bestämmer mig nu för att jag är värd min egen omsorg och jag tänker på alla sätt försöka att strunta i om någon tycker att jag är egoistisk. Jag ska sluta förklara mig och komma med ursäkter till varför jag tackar nej till saker eller ser till mig själv och min familj först. Det här är ett förändringsområde hos mig som jag måste lyckas med om jag ska ha en chans att bli frisk igen. Så är det bara...
Mia
2015-12-07 @ 14:44:56

Tack! Precis vad jag behövde läsa idag. Håller på och försöker lista ut hur jag ska klara att åka tåg till jobbet 10 mil bort på adventsfika. Mor uselt men känner att jag borde, för att visa att jag bryr mig om dem och verkligen vill vara där, egentligen. Och för att visa FK att jag inte orkar arbetsträna (för jag kommer efter den resan vara utslagen minst 2 dagar el mer). Så håller jag på och förhandlar med mig själv, när jag knappt orkat handla mat idag. Ska omedelbart SLUTA med det här ingrodda beteendet! Och inte hålla på och förklara en massa (för jag tänker också på vilja förklaringar jag ska ge, om jag inte åker).

Svar: Bra för dig. Du är viktigast. Du behöver inte åka och du behöver inte förklara dig. Hoppas att du kan bli bra på att göra det du behöver. Det är du värd!
Fröken Duktig

Anonym
2015-12-07 @ 16:29:55

Du har helt rätt. Min terapeut har länge försökt få mig att förstå men jag kan de 'bättre' dagarna tom få dåligt samvete för att jag går min ordinerade promenad.. Jag tycker det är jättejobbigt att det inte syns på en att man mår dåligt.. Jag vill alltid förklara varför jag gör det ena men inte det andra, får dåligt samvete för att jag ibland gör något som bara ger mig nytta.. Trots att alla runt mig vet o förstår har jag ändå dåligt samvete o känner mig ofta skyldig till att ha hamnat här.. Tack för att du skriver, hjälper mig att inte känna mig ensam♡

Svar: Åh jag med. Dåligt samvete och hoppas att ingen ska se en... Ett bandage på skallen vore kanon. ;) Tack för att du läser!
Fröken Duktig

Olliann Lundberg
2015-12-07 @ 21:36:38
URL: http://ollianns.blogg.se/

Vet precis vad det handlar om då jag gått igenom samma förlopp och ännu inte är helt återställd. Däremot har jag blivit mkt bättre på att vara observant på kroppens varningssignaler, ta det på allvar och ändra det jag planerat och ta min vila när det behövs. Det har tagit en lång tid att bara acceptera att jag inte orkar lika mycket som förr. Men jag har också kommit på att det är heller inte det jag ska strävar efter. Då det var den för höga takten som bl.a. gjorde mig sjuk. Det som behövs är att förändra både sin tanke och handling. Det är så lätt att vara klok i tanken men så gör man i alla fall inte så. Att börja blogga var ett sätt för mig att ge mig själv mer positiv tid.

Svar: Tack för dina ord. De är verkligen kloka. Vi måste bli bättre på att känna våra signaler och agera på dom. Då kommer vi att må bättre. Bloggen hjälper mig med. Det blir lite som terapi att skriva och få råd och pepp här.Ta hand om dig!
Fröken Duktig

Anna
2015-12-08 @ 08:46:46
URL: http://utbrandvagentillbaka.wordpress.com/

Kan bara instämma i det du skriver, så klokt! Är ju precis så här det är. Och kan man inte prioritera sig själv, säga ordet NEJ och hjälpa alla andre före sig själv, då hamnar man här. Och för att ta sig tillbaka, så måste man förändras, göra om göra rätt.

Kram ♥

Svar: Vi får jobba vidare på en förändring som blir varaktig.Kram
Fröken Duktig

Maria
2015-12-08 @ 18:08:51

Javisst, är det precis som du skriver! Vi är absolut värda omsorg och omtanke om oss själva (men det dåliga samvetet gör sig ständigt påmint). Jag (precis som så många andra) har hamnat där jag är för att jag har arbetat för fler än en, sagt ja till andra utan att reflektera över att jag inte orkar, fixat lite till om det någon gång har varit lite tid eller ork över och genom det "tagit ut all ork på kontot". Men trots att jag nu är mitt i utmattningssyndromet kan jag ändå känna skuld för att jag ska vila och ta hand om mig själv när jag inte har "förtjänat" det. Jag känner också att jag hela tiden måste förklara varför jag inte orkar göra det ena eller det andra. För att hjälpa mig själv försöker jag påminna mig varje dag genom att säga "Vad är bäst för mig just nu". Det har gjort att jag har valt rätt handlingar och tagit rätt beslut, för min hälsa, flera gånger.

Kram Maria

Svar: Jädra skitsamvete! Undrar varför det ska behöva drabba oss så hårt? Vi måste ta hand om oss och sluta förklara oss. Kram
Fröken Duktig

Tankar om utmattning
2015-12-09 @ 11:34:19
URL: http://tankaromutmattning.blogspot.se

Känner så väl igen detta. Kämpar varje dag med att säga nej utan att känna att jag måste motivera varför. Grundar sig nog mest i att jag vill visa att jag är duktig, att jag är någon att räkna med. Vilket är så dumt. För jag vill ju inte lägga min energi på de som inte bryr sig om mig. Och de som bryr sig om mig vet ju att jag är sjuk och vill ju inget hellre än att jag ska må bra. Men att förändra ett beteende som man levt med hela sitt liv tar ju lång tid och hårt arbete. Tack för påminnelsen! Kram!

Svar: Ja men man vill ju vara duktig och inte till beslastning. Vi måste förbättra det här området för att bli bättre verkar det som. Det är en gemensam nämnare vi utmattade har ser det ut som i kommentarsfältet.Kram
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0