Arbetsträning och rehabilitering

I höstas började jag hälsa på, på mitt gamla jobb en timme om dagen. Sen fick jag några arbetsuppgifter i liten elevgrupp. Det gick inte alls bra, så jag fick gå hem en stund och backa bandet. I december fick jag komma till en arbetsträningsplats på kommunarkivet. En timme om dagen. Det gick hyfsat, men det blev snabbt övermäktigt att ta mig iväg exakt varje dag så jag ändrade till två timmar/dag tre dagar i veckan. Det här var nog i januari om jag inte minns fel. Sen dess har jag utökat arbetstiden till tre timmar/dag och nu är det dags att ta nästa steg, om än så litet. Från och med måndag ska jag försöka utöka mina arbetspass med ytterligare en halvtimme. Kommer då upp i 25% arbetsträning och ersättningen slutar heta sjukpenning. Istället döps den om till rehabiliteringspenning. Rent ekonomiskt blir det ingen skillnad för mig. Men ändå känns det bra i maggropen att inte vara helt sjuk utan under rehabilitering. Det låter ju mycket bättre i mina öron. Framsteg! Jag har på eget bevåg sökt upp en ny arbetsuppgift på samma avdelning som jag är nu, som jag kan göra en timme om dagen. Så en timme av det nya (inte så krävande, helt ensamma) jobbet, fika, en timme av det gamla jobbet, avslappningsövning i vilorummet och ytterligare en timme av det gamla invanda jobbet. Så är planen. Hoppas att det här ska gå bra nu. Jag är på gång! Jag är på väg tillbaka från utmattningssyndrom och depression till livet igen! Kram!
Johanna
2015-04-25 @ 10:35:57

Vad roligt att det känns bra för dig!! Vill bara uppmärksamma dig på att du får bara ha rehabiliteringsersättning i ett år. Så om det inte känns bra på din arbetsträning så se till att "pausa" rehabersättningen så du får sjukpenning medan du är sjuk om du inte skulle klara arbetsträningen. Menar inte att stressa dig, utan bara berätta något som jag önskar att någon hade talat om för mig...Lycka till med de nya arbetsuppgifterna!!

Svar: Hej! Tack för informationen. Min handläggare på FK berättade att det fanns en tidsbegränsning men att den kunde förlängas. Undrar om den kan förlängas efter ett år eller upp till ett år? Vet du? Men jag ska vara försiktig, ta det lugnt, pausa om jag inte klarar arbetsträningen, precis som du råder mig att göra. Tack än en gång! Kram!
Fröken Duktig

Johanna
2015-04-25 @ 17:36:51

Jag har fattat det som att man bara får ett år, totalt. Så jag har arbetstränat på "skyddad verkstad", sen lugn "riktig" arbetsplats och därefter min ordinarie. Då gick jag in i väggen igen. Så nu har jag väldigt lite tid att arbetsträna mig tillbaka innan de dagarna är slut. Vet ärligt talat inte hur det ska kunna gå faktiskt.

Svar: Det där låter inte bra. Jag får kolla upp det där lite mer noga så får vi se var det leder. Tack för att du uppmärksammade mig på det. Men fy, du drabbades igen. Hur länge sedan är det? Hur länge har du varit sjuk?
Fröken Duktig

Annukka
2015-04-25 @ 19:28:56
URL: http://timeoftiger.se/

Lycka till, önskar dig en bra resa!

Svar: Tack så mycket!
Fröken Duktig

Allie
2015-04-27 @ 15:19:54
URL: http://supermammabloggen.blogg.se

Har gått igenom en liknande grej själv och precis börjat blogga om det. Så fantastiskt att läsa om andra som känner samma känslor. Heja på och lycka till! Vi fixar det här!

Svar: Hej!Jag ska läsa din blogg! Ta hand om dig och heja på! Kram!
Fröken Duktig

David
2015-04-27 @ 22:59:55

Hej! Har sträckläst hela din blogg från kl 19 till nu. Vimmelkantig i huvudet men med en känsla av hopp och samhörighet. Kraschade i nov -14. Fortfarande helt sjukskriven. Känner igen så mycket i det du skriver. Hittade hit när jag googlade på ångest, har nämligen fått den där klumpen i halsen och trycket över bröstet senaste veckan. Är inne i en sorgeperiod där jag sörjer mitt tidigare jag och att jag inte kan vara den pappa jag vill vara till mina två tjejer, 1 och 4 år. Jag har 1,5 timmar i kroppen innan jag måste vila eller sova. Upp på morgonen för frukost och iväg till förskolan. Vila. Lunch med fru och yngsta dottern. Vila. Hämta storan på dagis och fika. Sova. Äta middag och natta barn. Vila. Sova. Så här ser varje dag ut, förändras varken till det sämre eller till det bättre. Eller jo, till det sämre nu eftersom ångest har börjat krypa sig på. Sorgen och vissheten om den permanenta förändringen är nog orsaken. Får inga mediciner ännu men är ganska nedstämd och dyster. Kommer att fortsätta följa din blogg. Tack för att du delar med dig! Du hjälper och lindrar.

Svar: Hej! Å, jag blir så ledsen varje gång jag hör hur många det är som drabas, men samtidigt glad att du kan känna stöd i min berättelse. Vi är många som kämpar med utmattningssyndrom och depression. Jag förstår att det känns jättejobbigt för dig att inte kunna vara den pappa du vill vara. Tro mig, jag har känt och känner fortfarande likadant. Det är ett stort handikapp att behöva vila stup i kvarten och det är mentalt jobbigt att känna att man inte orkar med sin omgivning. Det ger så dåligt samvete att inte vilja vara med andra. Ångest är ett litet helsike. Jag lider fortfarande mycket av det, men panikångest får jag mer och mer sällan. Så det finns hopp. Den värsta panikångesten la sig för mig när jag fick antidepressiva mediciner. Jag hoppas och tror att du snart kommer att må lite bättre, men tyvärr verkar den här sjukdomen ta tid att ta sig igenom, så försök att ha tålamod, även om det känns svårt. Stor kram!
Fröken Duktig

Johanna
2015-04-29 @ 13:03:51

Första gången jag blev sjuk var för fyra år sedan. Sen nu senast för några månader sen. Du kan maila mig om du vill veta något mer, vill inte skriva alltför privat här i kommentarerna!

Lotta
2015-04-30 @ 22:44:36

Skönt att det går framåt! Själv är jag sjuk sen snart 1,5 år och känns inte som jag är i närheten av att börja arbetsträna ens. En dag i taget..

Svar: Det tar tid. Det måste man ju acceptera, även om det är svårt. Jag arbetstränar ju på en "konstgjord" arbetsplats utan krav och press. Skulle jag tillbaka till mitt gamla jobb vore jag nog rätt långt ifrån en arbetsträning jag med. Ta hand om dig!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0