Ångest, ångest, är min arvedel...

Min vän mår långsamt bättre och det är jag så tacksam för. Jag har tills nu haft kontakt med hennes man men nu har hon själv hört av sig till omvärlden via FB och berättat att hon mår bättre. Så otroligt skönt. Men trots det fantastiska beskedet från henne så mår jag inte bra. Var ju så taggad förra veckan. Mådde bättre och allt. Helgen har varit hyfsad förutom att jag har varit väldigt trött och somnat skittidigt på kvällarna. Igår började ångesten krypa på igen och imorse blev jag tvungen att sova mer när jag fått iväg barnen till skolan. Orkade sen en promenad med svägerskan. Sen dess har jag inte gjort något alls. Bara suttit och stirrat. Stor klump i halsen och trött, trött, trött. Skit också, ny svacka. Det svänger så jäkla fort hela tiden. Jag blir hoppfull och känner mig piggare och åtminstone lite glad. Så slås benen undan och jag vill bara ligga. Ensam. Såg en ambulans i går på väg hem från jobbet och tänkte att jag önskade att det var jag som låg i den. På väg till sjukhuset med en RIKTIG sjukdom. En sjukdom där man måste ligga och inte träffa så många... Fasen vad knäpp man har blivit. Vad ska det bli av en?!
Anonym
2015-04-28 @ 21:22:15

Beställ boken Kaos i kvinnohjärnan av Mia Lundin. Det kommer hjälpa dig jättemycket.

Svar: Hej!Ja, jag tror faktiskt att jag ska göra det. Eller kolla på biblioteket om den finns där. Ekonomin är ju lite tight... Tack för rådet! Kram!
Fröken Duktig

Johanna
2015-04-29 @ 13:10:26

Man känner sig lite pigg och vill så mycket, så man går in i något (sitt liv!) med mer energi än vad man har täckning för. Det är inte konstigt att du behöver vila efter en sån här pärs.

Du har en riktig sjukdom. Tro mig. Bara osynlig. Men i allra högsta grad riktig! Och tänk om du låg på sjukhuset i en säng, alla som kom med blommor och vindruvor och satt vid din sida och pratade hela dagarna!! Nu ligger du iaf i din egen säng och kan bestämma vem du vill träffa! ;)

Svar: Ja, men det har du rätt i. Jag har ett eget val hur jag vill göra för att må¨bättre när jag är nere i svackan och kravlar. Om det handlar dagens inlägg faktiskt. Du log huvudet på spiken. Man mår lite bättre och så gör man lite för mycket och så vips är man dålig igen och så håller det på sådär. Tack!
Fröken Duktig

Ellinor
2015-04-30 @ 08:13:50

Hej frkenduktig!
Visst känns det så - ingen riktig sjukdom för det syns ju inte... men nog är den riktig allt. Jag har själv känt så ibland. det var enklare att bryta armen...
Du verkar som någon med mycket omkring dig så ta det så lugnt du kan och lyssna på din kropp. Du är ung och det är viktigt att du får den vila du behöver för att kunna leva i vårt stressade samhälle. Jag är äldre och tror inte jag skulle klarat av det där med jobb barn och allt annat och även ta hand om mig. Jag körde nog på jag med men nu kan jag ta det lugnare och först nu börjar jag lära mig min kropp efter 57 år!!!
Men lärarjobbet kräver....
Är tacksam för min halvtidssjukskrivning och hoppas kunna jobba lite mer i höst.
Något måste hända för att vi lärare ska orka med det jobbet som vi gillar.
Ha det bra du kommer snart upp ur svackan!

Svar: Hej! Ja, det är ju en riktig sjukdom. Man kan bli så himla sjuk faktiskt, men det är ju inte säkert att det syns... Ibland är det ju något bra också. Att inte alla ser att man är sjuk. Ja, jag har mycket omkring mig och jag övar på att känna efter och agera utifrån dagsformen, men som du vet är det svårt. Jag tror att jag ser framemot att bli äldre på det sättet. Då kanske man vet vad man behöver. En arbetskamrat sa en gång till mig: "Vi har världens bästa jobb, med världens sämsta förutsättningar." Jag tycker att det ligger en del i det även om det kanske är lite överdrivet. Ta hand om dig!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0