Att vistas i naturen

 Jag bor utmärkt för att kunna vara i naturen. Såna här fina skogsstigar finns det gott om. Det är bara att välja och vraka. Idag fick jag sovmorgon och det kändes lite bättre än igår när jag vaknade, så då blev det en promenad i det här vackra skogsområdet. Igår, när jag mådde lite sämre, gick jag bara ut på altanen. Från den ser jag skog och mark. En glittrande tjärn där vi har båt och brygga om somrarna utgör blickfånget.
 
Det finns ju några råd som man får av precis alla sakkunniga när man är sjuk i utmattningssyndrom och depression eller lider av ångest.
 
  • Att vistas ute i naturen och få frisk luft varje dag
  • Att motionera efter dagsform
  • Att tillåta sig att vila
  • Att göra avslappningsövningar eller mindfulness
 
De här råden har jag alla förutsättningar att följa eftersom jag har naturen inpå knuten och det är jag väldigt tacksam för. Skogspromenader slår två flugor i en smäll. Sen så är jag också böjd att tro att vila och avslappning funkar bättre på landet. Eller så är det för att jag gillar landet och njuter av tystnaden när jag kommer hem varje dag. Ingen trafik som dundrar förbi. Gott om utrymme för barnen att leka ute. Inte en massa folk överallt. Man väljer när man vill träffa andra. Det gillar jag. Nackdelen skulle kunna vara att det finns oändligt med jobb när man har ett stort hus och en stor trädgård att sköta om. Men det kan ju vara terapi det också. I alla fall trädgården. Ha en skön helg alla "tröttisar"!

Ångest, ångest, är min arvedel...

Min vän mår långsamt bättre och det är jag så tacksam för. Jag har tills nu haft kontakt med hennes man men nu har hon själv hört av sig till omvärlden via FB och berättat att hon mår bättre. Så otroligt skönt. Men trots det fantastiska beskedet från henne så mår jag inte bra. Var ju så taggad förra veckan. Mådde bättre och allt. Helgen har varit hyfsad förutom att jag har varit väldigt trött och somnat skittidigt på kvällarna. Igår började ångesten krypa på igen och imorse blev jag tvungen att sova mer när jag fått iväg barnen till skolan. Orkade sen en promenad med svägerskan. Sen dess har jag inte gjort något alls. Bara suttit och stirrat. Stor klump i halsen och trött, trött, trött. Skit också, ny svacka. Det svänger så jäkla fort hela tiden. Jag blir hoppfull och känner mig piggare och åtminstone lite glad. Så slås benen undan och jag vill bara ligga. Ensam. Såg en ambulans i går på väg hem från jobbet och tänkte att jag önskade att det var jag som låg i den. På väg till sjukhuset med en RIKTIG sjukdom. En sjukdom där man måste ligga och inte träffa så många... Fasen vad knäpp man har blivit. Vad ska det bli av en?!

Arbetsträning och rehabilitering

I höstas började jag hälsa på, på mitt gamla jobb en timme om dagen. Sen fick jag några arbetsuppgifter i liten elevgrupp. Det gick inte alls bra, så jag fick gå hem en stund och backa bandet. I december fick jag komma till en arbetsträningsplats på kommunarkivet. En timme om dagen. Det gick hyfsat, men det blev snabbt övermäktigt att ta mig iväg exakt varje dag så jag ändrade till två timmar/dag tre dagar i veckan. Det här var nog i januari om jag inte minns fel. Sen dess har jag utökat arbetstiden till tre timmar/dag och nu är det dags att ta nästa steg, om än så litet. Från och med måndag ska jag försöka utöka mina arbetspass med ytterligare en halvtimme. Kommer då upp i 25% arbetsträning och ersättningen slutar heta sjukpenning. Istället döps den om till rehabiliteringspenning. Rent ekonomiskt blir det ingen skillnad för mig. Men ändå känns det bra i maggropen att inte vara helt sjuk utan under rehabilitering. Det låter ju mycket bättre i mina öron. Framsteg! Jag har på eget bevåg sökt upp en ny arbetsuppgift på samma avdelning som jag är nu, som jag kan göra en timme om dagen. Så en timme av det nya (inte så krävande, helt ensamma) jobbet, fika, en timme av det gamla jobbet, avslappningsövning i vilorummet och ytterligare en timme av det gamla invanda jobbet. Så är planen. Hoppas att det här ska gå bra nu. Jag är på gång! Jag är på väg tillbaka från utmattningssyndrom och depression till livet igen! Kram!

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0