Utdrag ur en utbränds dagbok - nio månader efter kraschen

140314

Efter en vecka riktigt under isen börjar det ljusna igen. Om än bara en aning, så är jag ändå lättad. Veckan efter fjällresan har varit katastrofal och jag har inte klarat av någonting. Ungefär som om någon drar undan mattan för en och man verkligen faller och skadar sig. Blir oförmögen att ta sig upp och uträtta något vettigt. Som om det gör så ont att man inte fattar vad folk pratar om eller vad som händer omkring en. Som om man verkligen inte bryr sig heller och vill att alla bara ska vara tysta. Sluta försöka lätta upp stämningen med onödigt chit chat. Var tysta bara. Annars måste jag verka otrevlig och vara den som går härifrån, för pratet och närgångenheten från andra gör att det känns som om jag är i en ormgrop. Det krälar okontrollerat omkring mig och jag kan inte slippa undan på annat sätt än att gå och stänga dörren om mig. Därför kan jag verka ohövlig. Därför är jag inte mig själv alla dagar.

Ja, ni hör ju själva. En kokodoktor vore nog på sin plats. Under den gångna panikartade veckan ringde jag alla möjliga instanser för att få hjälp innan kvävningen var ett faktum. Det ledde i alla fall fram till tider inbokade på sjukhuset för kontroll på öron, näsa, hals och hos Walid psykologkompetens för ett möte med en kokodoktor. Walid psykologkompetens. Vad är det för ett namn? Skitsamma, om två veckor finns det tid. Och jag tackade psykologen som om hon räddat livet på mig bara genom att ge mig en tid. Och det kanske hon hade…

En ny handläggare på försäkringskassan har jag också fått. Roger heter han och verkar stabil. Äntligen någon som sätter ner foten och säger: Nu gör vi så här… Det ska bli förberedelse inför arbetsträning på annan arbetsplats. Mellan 0-9 timmar i veckan beroende på dagsform. Inget eget ansvar och inga krav. Fortsatt sjukskrivning under tiden. Blir jag mer trött än vanligt eller mår sämre av det är det för tidigt att börja, anser Roger Handläggare. Går det bra är det dags för arbetsträning efter detta. Har varit sjukskriven i över nio månader. Det är länge och jag vill börja med något litet i alla fall. Så det här känns som en bra start. Nu ska jag bara prata med A på kommunhälsan om det här så att hon får hjälpa mig att hitta en plats att vara på. Och så måste jag berätta för rektorn. Gruvsamt… Roger Handläggare sa också att jag måste fundera på om det är rimligt att tro att jag kommer tillbaka till skolans värld igen eller om jag måste byta bana till slut. Men dom tankarna är ganska obekväma så dom väljer jag att skjuta upp på framtiden lite.

Dagens tre positiva:

·         Sovmorgon

·         Sol och varmt på förmiddagen. Jag hann sitta ute. Jag har en lähörna som var mycket uppskattad idag.

·         Det verkar som om stormen håller på att avta. Kanske kan bli en långsam promenad sedan.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0