Om acceptans

Ibland verkar det som om jag är en idiot. På riktigt! I morse mådde jag helt ok. Jag for alltså till jobbet som vanligt. På väg dit tänkte jag att jag kan ju göra klart det jag har tänkt. Det kommer ju ta ett par timmar men det är ju bara att jag skärper till mig och gör det. Efter en timme slutade huvudet att funka och jag blev så himla trött. Det är som om jag inte fattar att jag är sjuk på riktigt. Jag tänker att jag får väl bita ihop. Det är som om jag glömmer hur det kändes igår och liksom tror att idag kan jag nog jobba på. Idag kan jag nog gå en långpromenad eller jogga eller så. Sen går det inte. Jag pallar inte. Och så här håller det på. Vad är det med mig??? När jag är piggare är det som om jag tror att jag har inbillat mig all sjukdom och borde kunna skärpa mig. Är jag helt dum i huvudet? Varför lär jag mig aldrig? Varför minns jag inte hur det känns att må dåligt i stunder när jag mår bättre? Varför tror mitt huvud ibland att jag är typ frisk när jag har varit sjuk i ett och ett halvt år snart? Och jag blir så besviken när jag inte orkar. Igen och igen. Jag säger till folk ibland att jag har tvingats acceptera att det tar tid att bli frisk från utmattningssyndrom och depression eftersom jag vet att jag måste acceptera det. Men jag har INTE ACCEPTERAT DET MED HELA MIG!  Uppenbarligen är det så det är. Så jag vet att jag inte har accepterat det jag borde acceptera. Men hur ska jag gå vidare?
Anonym
2014-10-30 @ 21:55:32
URL: http://attlagasigsjalv.blogg.se

Acceptans är svårt. Utifrån det jag läst här kan jag tänka mig att du idag lever ett väldigt olikt liv från tidigare. Det liv du levde innan du blev sjuk levde du ju faktiskt i väääldigt många år. Då tar det oxå tid att ställa om. Att inte ha flera bollar i luften, att alltid stressa å skynda sig å hellst utföra fyra saker samtidigt. Samhället är idag tyvärr inte anpassat efter den som behöver ett lugnare tempo. Allt ska göras så fort! Jag tror att du VILL så gärna så när du väl har lite mer energi vill du ta igen det du tidigare inte orkat göra..Samt prova å se om du inte kan göra liiite mer idag än igår. För du vill så gärna bli frisk å det tar så lång tid att bli frisk. Jag föratår om det är frustrerande att det tar tid. Men det tog säkert även lång tid för dig att bli sjuk. Det hände inte över en natt. Å tyvärr tar det längre tid att bli frisk än vad det tar att bli sjuk. Det liv du levde innan finns inte längre. Jag är ledsen men du kommer nog aldrig kunna leva så igen, risken är nog då väldigt stor att du blir sjuk igen.

Tänk dig en missbrukare. Oftast vill de väldigt gärna kunna dricka normalt, som alla andra. Men det kommer de aldrig kunna göra hur gärna de än vill. Då återfaller de i missbruk.

Jag menar inget illa. Du är ingen idiot, du vill bara bli frisk. Du kommer bli frisk, jag lovar men det kommer ta tid. Lång tid. Låt det göra det.

Ett tips är kanske att skriva en liten lista som kan påminna dig om att skynda långsamt. Ta fram den när du tror att du kan göra mer än vad du egentligen vet att du inte är redo för. Sköt om dig!

Svar: Åh, jag får så många goda råd. Tack! Jag ska testa att skriva en lista. Bra idé! Tack också för att du kommer med olika infallsvinklar. Det hjälper mig.
Jag tror att du har rätt i att samhället inte är anpassat för ett lugnt tempo. Det är liksom status att ha jäkligt mycket på sin att-göra-lista också. Har man fullt upp är man bra och då tycker folk att man är duktig och driftig. Jag tror inte heller att jag någonsin kommer att kunna leva som förr, eftersom det levnadssättet gjorde mig så himla sjuk. Men det gäller att acceptera det och efterleva det också. Kram
Fröken Duktig

Anonym
2014-10-31 @ 20:45:01
URL: http://attlagasigsjalv.blogg.se

Bara glad att kunna hjälpa :-) Vet hur lätt det är att låsa sig i sin egen tanke å åsikter å delade erfarenheter kan vara guld värda å hjälpa en till återfrisknande, om man kan ta dem till sig.
Går du fortfarande i samtal?
Jag minns så väl för två år sen när jag hade svår foglossning, hur gärna jag VILLE kunna röra mig men inte kunde. Så fort smärtan blev lite mindre testade jag men det gick inte alls. Det var bara att lägga ner helt å inse att det just då inte gick. Men även om det tar tid så går det över.
Å du kommer bli frisk, men inte som förut. Du är idag en annan människa än den du var igår. Behöver absolut inte vara sämre utan snarare sundare. Att inse att man bara har en hälsa å den måste gå före allt annat, för utan den fungerar inget annat heller.
Du är viktig å värdefull oavsett dina prestationer <3

Svar: Tack snälla!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0