Avstämningsmöte med FK

Jag sitter i bilen och fokuserar på andningen. Försöker släppa ner axlarna och blunda en stund. Tar klivet ur bilen och de få stegen in på vårdcentralen. Innanför dörrarna väntar rektorn, läkaren, handläggaren från försäkringskassan (den tredje i ordningen sen jag blev sjuk) som för övrigt ringde i morse för att berätta att hon "hastigt och lustigt" övertagit mitt ärende, två personer från HUR-enheten och en person från kommunhälsan. Och jag skäms. Alla de här människorna är här för min skull. Herregud! Vad kostar det att samla ihop alla de här? Jag får som vanligt dåligt samvete.
 
Mötet börjar och några av deltagarna har jag ju aldrigt träffat, så jag berättar lite om insjuknandet för ett och ett halvt år sedan (Du kan läsa om det om du vill. Kolla under kategorier.) och lite om nuläget. Sedan vill handläggaren och HUR-enheten höra läkarens tankar kring återgång i arbete och tidsperspektivet på tillfrisknandet. Allt för att kunna hitta en lämplig arbetsplats för mig att bli frisk på.
 
Läkaren anser att mitt tillstånd är så att jag behöver en lugn arbetsplats där jag kan arbeta ifred utan tidspress och utan att bli avbruten. Att jag behöver arbetskamrater att fika med. Att kontorslandskap och arbetsplatser med höga ljud och stress just nu är direkt olämpliga. Att arbetsuppgifterna ska vara väl avgränsade. Hon säger att den grad av utmattning jag har råkat ut för kan liknas vid en stroke. Att hjärnan reagerar på liknande sätt när det gäller koncentration och minne. Att jag kan komma att vara fortsatt känslig för sinnesintryck väldigt länge eller till och med för alltid. Att det inte är ovanligt att man aldrig blir helt frisk när utmattningen är så omfattande som den jag befinner mig i just nu. Att jag kanske alltid kommer att vara stresskänslig och ha nära till trötthet när sinnesintrycken flödar. Många som blivit utmattade i den grad jag blivit kommer aldrig tillbaka till ett heltidsarbete.
 
Det kändes jobbigt att höra läkaren säga allt det här. Samtidigt kändes det bra att hon var så tydlig med vad jag behöver gentemot försäkringskassan och HUR-enheten. Att det var hon som sa allt och inte jag. Nu ska jag vänta på att HUR hittar en lämplig plats för mig att vara på. Heltidssjuksrivningen fortsätter.
Anonym
2014-11-18 @ 12:57:00
URL: http://www.attlagasigsjalv.blogg.se

Vad bra att alla berörda kom på gemensamt möte å att läkaren var så tydlig. Visste du själv om hur läkaren tänkte innan mötet eller blev det en chock för dig?
Vad tror du om bibliotek? Skulle det kanske passa? Tror att det är lugnt å som lärare kanske du uppskattar böckerna, bara en tanke.

Svar: Ja det var såklart bra att alla kom. Jag var inte riktigt beredd på hur läkaren tänkte innan jag gick dit. Jag blev lite överraskad faktiskt. Trodde kanske inte att hon tyckte att det var så allvarligt som hon sa nu. Har funderat på bibliotek. Tror jag skulle tycka om det eftersom jag älskar böcker men tyvärr krävs en utbildning på flera år för att bli bibliotekarie.
Fröken Duktig

Anonym
2014-11-18 @ 20:58:16
URL: http://www.attlagasigsjalv.blogg.se

Oj då, hur kändes det när läkaren sa så? jag tänker att det vore bra om hon sagt något till dig innan så du var förberedd. Kan ju bli väldigt tungt att höra annars... eller ja det hade jag tyckt i alla fall.
Oj! hade jag ingen aning om att det krävdes, där ser man! Haha jag trodde det typ krävde någon liten kurs kanske men ok. Hmm ja det måste ju finnas något som skulle passa dig. Lycka till i alla fall!

Svar: Ja det kändes lite tungt men det var på två sätt. Jobbigt att tänka tanken att aldrig bli helt återställd. Skönt att hon satte ord på det jag känner. Alltså att jag verkligen är sjuk och inte "pjåskig". Men jag tror inte att hon menade att jag alltid kommer att må så här. Hellre att jag kan må bra om jag bara anpassar mitt liv efter min situation. Kanske genom att ha färre saker på agendan, inte utsätta mig för stökiga miljöer, kanske inte arbeta heltid etc. Men det finns ju dom som blir helt friska också så hoppet är ju inte helt ute. Jag är positiv. :)
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0