Att tapetsera ett rum är inte alltid så lätt...

För ett och ett halvt år sedan lovade vi vår son att han skulle få en ny säng och nya tapeter. Det har vi skjutit på in absurdum. Snart blir det. När mamma mår bättre ska vi fixa det. När det blir lite lugnare tar vi det... För två veckor sedan bestämde vi att nästa vecka ska vi verkligen göra det. Vi åkte till IKEA och tittade ut säng, garderob, soffa och mängder med småprylar som behövs för att förvandla ett småbarnsrum till ett rum för en stor pojke. Tapeter inhandlades och jag och barnen plockade ur rummet. Sonen började sova på soffan i vardagsrummet medan jag efter ork och förmåga målade lister, tak och golvsocklar, med lite assistans av väl utvalda familjemedlemmar. På¨fredagen var det dags. Maken skulle vara ledig och tapeterna skulle upp. Mamma och pappa skulle komma för att hjälpa till.
 
Under veckan blev alla förkylda. Host och krax och ont i kroppen. Maken, som trots förkylning pallrade sig iväg till jobbet kom hem på torsdag eftermiddag med ryggskott. Vad lägligt! Vi bestämde oss trots allt för att köra på. Vi hade ju bestämt... Tur man har arbetsvilliga föräldrar som gärna ställer upp och hjälper till. Trots att dom börjar bli gamla. Trots att pappa saknar en hand, som han förlorat i en olycka med vedkapen för några år sedan. Ja ni kan ju själv tänka er hur det såg ut. Maken med ryggskott, en gammal målare utan hand, en utmattad som måste vila stup i kvarten och så mamma, som hör väldigt illa. Målarn pekade och instruerade och med jämna mellanrum klättrade han upp och ner på en pall för att skära tapeten. (Hur fan kan det vara så svårt då? Den bara korvade upp sig hela tiden ju!) Mamma höll i pappa så att han inte skulle tappa balansen på pallen. Ryggskottsnissen fick göra petjobbet och sköta marksercvicen och den utmattade fick hänga upp tapeten med hjälp av mamma som passade in tapeten så att den skulle hänga rakt.
 
Jag: SLÄPP LITE!
Mamma: Va?
Jag: DU MÅSTE SLÄPPA LITE, ANNARS BLIR DET SNETT!
Mamma: Vad sa du? Åt höger?
Jag: SLÄPP TAPETEN!!!
Mamma: Ska jag släppa?
Jag: JAAA!!!
 
Ja, ni förstår ju själva. Många kockar som man brukar säga. Men nu är rummet närapå klart. Det blev jättefint och sonen är mycket nöjd. Och jag är mycket tacksam för att jag har en familj som gärna vill hjälpa trots att det inte alltid är så lätt. Världens bästa mamma och pappa faktiskt!
 
Anonym
2014-11-26 @ 11:04:29
URL: http://www.attlagasigsjalv.blogg.se

Vad roligt! Jag älskar att inreda barnrum å låta fantasin flöda. Kan tänka mig att ni har en mycket stollt pojke där hemma nu.
Fint att se att du uppskattar hjälpen från dina föräldrar oxå, ta det aldrig för givet.

Svar: Nä, jag har varit nära att förlora dem båda i infarkter, cancer och skador, så jag vet att uppskatta dem!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0